Svenska

<p>Varför har musikalitet kommit att ses som en så central kvalitet i talteatersammanhang? Teaterregissören liknas inte sällan vid en dirigent, skådespelaren vid ett instrument, pjästexten vid ett partitur. Man talar om tonen i en replik, pulsen i en dialog, tajmingen i en scen, rytmen i en föreställning »Musikalisk« är som regel ett starkt positivt laddat ord medan motsatsen får sägas gälla för adjektivet »teatral«.</p> <p>I <i>Skådespelarens musikalitet</i> intervjuar Sven Bjerstedt (lektor i musik vid Teaterhögskolan i Malmö) några av våra främsta skådespelare, regissörer och dramatiker: Stina Ekblad, Gösta Ekman, Lena Endre, Staffan Göthe, Henric Holmberg, Mia Höglund Melin, Sissela Kyle, Rolf Lassgård, Ann Petrén, Marie Richardson, Göran Stangertz, Tobias Theorell och Iwar Wiklander. Samtalen handlar om centrala kvaliteter i skådespelarkonsten: liv, trygghet, närvaro, fokus, mod, kommunikation och musikalitet.</p>

Det finns något skevt i vårt teaterarv. Det ser ut som att det i historien endast har funnits män som skrivit bra dramatik. Samtidigt som det för 100 år sedan fanns kvinnor vars pjäser sattes upp på Sveriges största scener och rönte stora framgångar. Men de senaste åren har flera av dessa pjäser satts upp på nytt och många har förvånats över deras aktualitet.<br/><br/>Är de här för att stanna nu? är en idé- och diskussionsbok om de projekt runt om i landet som utforskat och återupptäckt äldre dramatik skriven av kvinnor. Dramatik som många gånger handlar om hur det är att vara kvinna, ur en kvinnas perspektiv. En blick som ofta saknas i de stora klassikerna.<br/><br/>Mer daterade än en del av Strindbergs eller Ibsens ofta spelade verk är dessa pjäser inte. Däremot tycks de mig mer konstruktiva för nutidspubliken. När kvinnoemancipationen, världens största befrielserörelse, finns med som positiv kraft blir riktningen naturligt en annan. Mot större frihet.<br/>Amelie Björck, GP maj 2008<br/><br/>Är de här för att stanna nu? innehåller dokumentation av föreställningarna med fakta och föreställningsbilder, men berättar också om feministiska strategier i skrivandet, om hur kanon fungerat som en uteslutande princip och vikten av att syna våra föreställningar om vad som är bra och dålig teater. Medverkande är bland andra litteraturprofessor Anna Williams, litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström, kritiker Ingegärd Waaranperä, regissör Jenny Andreasson, dramatiker Malin Axelsson och teater- och genusvetare Åsa Sarachu.<br/><br/>Projekten som uppmärksammar äldre dramatik skriven av kvinnor har pågått på flera teatrar i landet mellan 2006 och 2009, däribland Spets (ett samarbete mellan Östgötateatern, Riksteatern och Örebro Länsteater), Modärna kvinnor på Stockholms Stadsteater samt Dramatens läsningar och uppsättning av Final. Är de här för att stanna nu? är ett samarbete mellan Rosenlarv förlag, Östgötateatern och Riksteatern. Huvudredaktör för boken är Åsa Sarachu, tidigare projektansvarig för Modärna kvinnor.

Faustbrev - Tankar Om En Klassiker [Bok / Danskt band]

Två teaterpjäser uppförda av fyra teatrar på tre scener och i ett tält, i tre länder, på flera nordiska språk att kalla projektet Teaterdialog Öresund för en avancerad övning i dialog, samarbete och samordning är ingen överdrift. Ett gemensamt incitament för projektet har varit sökandet efter kulturellt och konstnärligt gränsöverskridande möten. Utifrån Öresundsregionens speciella möjligheter till brobyggande har Teaterdialog Öresund haft ambitionen att vidga förståelsen för publiken, men också att skapa publikmässig integration mellan grannländerna.<br/><br/>Vad är en teaterföreställning och hur ska vi förstå den? Med dialog som ledord vill <i>Publik i perspektiv</i> placera de två pjäserna i projektet i ett större sammanhang än premiär och spelperiod. Boken diskuterar frågor som dessa: Vad händer om vi tolkar en föreställning ur ett kritiskt vithetsperspektiv? Vilka faktorer påverkar marknadsföringen och varumärkesbyggandet av en pjäs? Vilkens sorts kunskap utvecklas om teatern för ett samtal med publiken och låter publiken själv bestämma vad samtalet ska handla om?<br/><br/><i>Publik i perspektiv</i> åskådliggör och diskuterar erfarenheter från projektet Teaterdialog Öresund. I boken medverkar forskare och skribenter som till vardags verkar på olika akademiska och journalistiska arenor i regionen. Tillsammans undersöker de området »publikutveckling«som en möjlighet att förstå utmaningar i ett samtida teaterlandskap.

<p>Nyårsrevyerna i Karlstad har anor sedan början av 1940-talet har publiken vallfärdat för den vassa och glada underhållningen. I mer än fyra decennier var Alvar Anils revy en årligen återkommande höjdpunkt och han skrev själv alla texter. 1981 startade ett ungt gäng en ny nyårsrevy, Cabary, som också snart blev tradition. Musik, dans och sång, fyndiga texter och en färgsprakande show med duktiga artister i den här boken bjuds vi på härliga återblickar och får träffa människorna bakom succéerna.   </p><p><b>Gunvor Nyman</b> är Karlstadsbo sedan 1985, då hon anställdes vid Värmlands Folkblad, där för övrigt Alvar Anil under många år arbetade som polisreporter vid sidan av revyarbetet. Hon har som pensionär skrivit boken om Restaurang Sandgrund, och skriver fortfarande på bland annat VF:s kultursida, i tidskriften Värmländsk kultur och på Karlstads kommuns hemsida under rubriken Karlstads historia. </p><p><b>Staffan Lindström </b>är frilansjournalist med 30 år på SVT, som reporter, programledare och redaktör. Han startade högskolespexet Cabarälgen i Karlstad i mitten av 70-talet och fyllde sen på med Cabary 1981 och Värmlandsteatern 1987, där han själv stått på scenen i många uppsättningar, skrivit en del texter, suttit i styrelsen och senare också ägnat sig åt regi. </p>

Din granne vid Sergels torg Thomas Bergholtz Kulturhuset Stadsteatern är den enda kultur­ institution i världen som ligger mitt i hjärtat av huvudstaden. Och mitt i huset ligger informationsdisken där allt kan hända och gör det hela tiden. Thomas Bergholtz har arbetat där i 25 år och sett det gripande skådespelet på nära håll. Det här är hans underhållande berättelse om besökarna, dramat, förvirringen, skratten, sorgen, frågorna och upptågen. Förord av Cecilia Frode.

Den svenska teaterkritikern Theresa Benér ger ut den mest omfattande svenska studien hittills av den nutida scenkonstens mest banbrytande och hyllade konstnär, Peter Brook.<br/><br/>Brittiske Peter Brook, född 1925, har under mer än 70 år experimenterat med scenkonstens uttryck och möjligheter. Prisbelönt stjärnregissör i London (bl a Covent Garden, Royal Shakespeare Company), New York och Paris på 1950- och 60-talen. Flyttade 1970 till Paris och har sedan dess med internationella, mångkulturellt sammansatta ensembler laborerat med teaterns former och konstnärliga processer. Han var först med att dekonstruera klassiska pjäser och omtolka opera till psykologiska kammarspel. I 50 år har han grundat sin estetik i ensembler med skådespelare från alla världsdelar, för att komma bortom kulturella stereotyper. Med förankring i idén om "den tomma spelplatsen" etablerar hans uppsättningar ett direkt tilltal, giltigt för åskådare över hela världen.<br/><br/>Bland Peter Brooks konstnärliga höjdpunkter kan nämnas A Midsummer Night's Dream (1970) i ett nycirkuskoncept, La tragédie de Carmen (1981) som intimdrama, det indiska 9-timmarseposet Mahabharata (1985), L'Homme qui (1993), Le Costume (1999), The Tragedy of Hamlet (2000) och The Prisoner (2018).<br/><br/>"Europeisk scenkonst - Peter Brook" (29 media) analyserar Peter Brooks arbete med skådespelare, rum, kostym och ljud, genom hans verk under de senaste 35 åren. Theresa Benérs essäer fördjupar förståelsen av Brooks konstnärliga utforskningar genom att belysa hans livslånga engagemang i den esoteriske tänkaren GI Gurdjieffs läror. Boken analyserar också Brooks samspel med den radikale polske teaterledaren Jerzy Grotowski samt hans inspiration från den visionäre franske poeten och teatermannen Antonin Artaud.<br/><br/>"Europeisk scenkonst - Peter Brook" presenterar dessutom Theresa Benérs enskilda samtal i Paris med Peter Brook och med hans mångåriga, närmaste medarbetare Marie-Hélène Estienne.<br/><br/>Ur SvD:s recension: "Theresa Benér skriver som kritiker och essäist avklarnat, finstämt och sällan polemiskt, vilket träffar tonen hos den eftersinnande Peter Brook väl."<br/><br/>Björn Sandmark, VD Göteborgs stadsteater: "Men denna essä är mycket mer än en bok om Brook (även om det varit gott nog). Benér tar här ett samlat grepp på teaterkonsten och tar ställning på ett sätt som är njutbart att följa. Som kritiker är Benér alltid fokuserad på verket, vad man försöker göra på scenen och bedömer utifrån om hon kan se om det lyckas eller inte. Det är alltid uppriktigt och framåtsyftande."<br/><br/>Theresa Benér är teaterkritiker, kulturskribent och redaktör, specialiserad på europeisk samtida scenkonst. Fil kand i drama-teater-film. Medarbetar sedan 1981 i svensk och europeisk dagspress, radio och specialtidskrifter, bland annat i Svenska Dagbladet och Norsk Shakespearetidsskrift. 1985-2008 kulturkorrespondent från Paris och London, för bland annat Sveriges Radios OBS. Föreläser om europeisk scenkonst och har inom 29 media gjort dokumentärfilm om scenkonstens processer. Ordförande i Svenska Teaterkritikers Förening. Se mer: www.theresabener.se.